x
ROMEO OCH JULIA 2005 / AFTONBLADET 28 JUNI
Text: William Shakespeare. Översättning: Nina Pontén och Thomas Segerström.
Regi: Thomas Segerström. Scenografi och Kostym: Per A Johnsson.
Scen: Romateatern, Gotland.
Medverkande: Jakob Stefansson, Isabel Munshi, Jacob Nordensson, Andrea Edwards, Hugo Emretsson, Veronica Sinclair, Hans Henriksson m fl.
Friskt vågat, allt vunnet
Shakespeares Julia är bara 13 år. Ändå möts Romeos förförelse av henne med applåder. Varför? För att det är Shakespeare förstås. För att det tilldrar sig i svunnen tid. För att det höljs i rök av möjlig vishet och poesier. För att regissören (Segerström) går i god för att det också framförs anständigt. Det är inte första gången på Romateatern. 1991 gjordes här en pjäsversion på äldre svenska.
Nu har versen moderniserats (Segerström, Pontén) med "taskigt" och "skitförbannad" och annan månsing och är dessutom kortad i avsnitten där den förr drog ut på det rosa vemodet. Pjäsen har fått mer fart och mindre sentiment. Något avpassat till Romatruppens spelstil - vilket givit gott resultat.
Mer till sin fördel än här har ensemblen aldrig varit. Den spelar lätt och tydligt och med en kaxig tveklöshet som ibland rör vid det minnesvärda skådespeleriet. Särskilt det komiska och särskilt hos Romeos vän Mercutio (Hugo Emretsson) som i sin raljanta framtoning av suicidal pajas hör till de märkligare karaktärerna i föreställningen.
Men här är också andra sära profiler. Fru Capulet (Edwards) distinkt i spel och intonationer. Herr Capulet (Nordenson) en konfys husets herre. Tjänaren Peter (J-E Emretsson) i buskig elisabetansk anda. Och förstås de ljuva Romeo (Stefansson) och Julia (Munshi) rörande i spel och anblick.
Succén beror på dem alla. Men mer ändå på oförvägenheterna truppen här visar i spel och utspel. Det ovedersägligt teatraliska. Det självklara. För vad är Shakespeare annat än teater?
MARIO GRUT